tisdag 26 juli 2016

Renoverar Ernst sönder vårt kulturarv?

Clara "UnderbaraClara" Lindström skrev för ett par dagar sendan en krönika för Expressen med titeln "Ernst vill renovera sönder vårt kulturarv". Mycket av det hon skriver håller jag med om, tillexempel hennes inledning där hon beskriver hur mycket bättre världen hade varit om fler män vågade hantverka och lägga upp gardiner som är för långa. Jag tror att alla skulle må så mycket bättre om man började hantverka och skapade saker som går att använda eller bara ger njutning åt ögat. Något jag däremot inte håller med om är hur hon anklagar Ernst för att vara orsaken till att många av våra kulturhistoriskt värdefulla byggnader renoveras sönder. Stora dramatiska förvandlingar gör sig bäst på tv, precis som Clara själv skriver, men att skylla det på bara en tv-serie tycker jag är fel. Jag tror snarare att programmet är ett resultat av ett större problem, ett uttryck för hur vi som är införstådda med vad dessa miljöer har för betydelse fallerar i att sprida vår kunskap.
Jag diskuterade denna artikel med en vän bara här om dagen och han påpekade att det snarare är vi som sitter på kunskapen brister i vår kommunikation med omvärlden. Vi sitter på våra höga hästar och ser ned på personer som renoverar sönder sina hem istället för att förklara varför det är viktigt att kanske behålla snickarglädjen och att faktiskt restaurera snarare än att renovera.

"Men folk gapar, beundrar och förälskar sig i detta sätt att renovera och vårda gamla hus. Och visst - ibland målar Ernst med linoljefärg precis som byggnadsvårdare förespråkar.
Men lite linolja är ingen garant för byggnadsvård. Det krävs faktiskt bara en enda liter vit sådan för att renovera sönder det mest värdefulla kulturarv. Jag vet byggnadsvårdare som gråter när "Sommar med Ernst" sänds. Dels för vad han gör med husen – men framför allt för det han uppviglar andra att göra. Ernstifieringen av hemmen."


Men är det inte ett steg på vägen att personer som renoverar använder just linoljefärg eller äggoljetempera? Kan vi inte istället uppmuntra detta och kanske visa på betydelsen av att använda sig av de rätta pigmenten för att få rätt kulör istället? Jag kan till viss del hålla med om att det kanske blir en slags historieförfalskning med att renovera i stil med "shabby-chic", men är det inte också dags att anklaga alla konstnärer för historieförfalskning som målar målningar över antiken, där vädret alltid är fint, personer är aldrig påväg någonstans medan målningar som ska föreställa medeltiden så är allt smutsigt och trasigt? Lite på samma sätt som Clara beskriver hur de falska bilderna av vikingarna har spridits, kan vi inte istället för att anklaga och döma sprida kunskap om hur det egentligen var? 

"Och i stället för att vårda och sköta om det vi har så förstör vi det. Målar vitt. Byter ut originalfönster. River bort ett genuint fyrtiotalskök ur ett hundraårigt hus, till förmån för ett nybyggt kök som ska imitera en hundra år gammal fransk lantstil. Med vita och gråa nyanser och och industrichica inslag. En stil som aldrig någonsin har funnits i Sverige. (...) I backspegeln kommer vi i bästa fall tänka på Ernst bravader som ett stolleprov. På samma sätt som vi tänker på de avlutade allmogemöblerna som blev trendiga på 80-talet. Ett mode som förstörde tusentals värdefulla föremål."

Här känner jag att man måste börja ta upp vilken restaureringsideologi man tillhör. Antingen vill man behålla och bara ha det som "det alltid har varit" i ena hörnet på spektrat, eller så vill man bruka i andra hörnet (väldigt förenklat, självfallet kan man vilja bruka föremålen även om man behåller dom, men detta är nog en annan diskussion). Det känns som att Clara i ena stund inte vill att man ska konsumera nyproducerade föremål som imiterar äldre stil utan man ska använda originaldetaljer men samtidigt ska man inte använda originalföremål om man gör det på fel sätt. När det gäller allmogemöblerna, hur många tusentals allmogeföremål ska vi ha som ingen vill använda? Jag förespråkar inte att vi ska luta av alla allmogemöbler, men är det inte bättre att de brukas och används istället för att slängas? Jag tror att det är bättre att sprida kunskap om behovet av att behålla dessa och inte luta av de istället och uppmuntra till att behålla originalutförandet istället för att döma de som ej vill ha det. Och när det gäller Claras exempel med köket, många hus har byggts under ett årtionde men nu har den detaljer från senare årtionde. Tar vi Stockholms slott som exempel håller man nu på att restaurera fasaden. Där har man haft många diskussioner om vilken färgsättning som är den "historiskt korrekta", den första? Den femte? Precis som samhället utvecklas så gör även många historiskt värdefulla byggnader det.

Ska vi bruka eller bevara? Vad ska vi spara? Hur länge och för vem? Vad är historiskt korrekt? Dessa är frågor kulturvårdare ständigt måste brottas med och förhålla oss vid. Att vi har ett problem med okunskap kring dessa frågor är det ingen som inte kan hålla med om, men att skylla detta på bara ett program känns inte rätt. Vi måste snarare se till det stora hela, och se detta program som en följd av problemet, inte en orsak. 

Vi måste prata kulturvård.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar