söndag 19 april 2015

Två typer av människor..

Jag tror att det finns två sorters människor, de som är föreningsmänniskor och de som inte är det. Det kanske är lite snävt att dela in människor i fack, men i detta fall tror jag att det är möjligt.
   Nu i helgen har jag varit i Söderhamn på distriktsårsmöte för Svenska Kyrkans Unga i Uppsala stift och det är ett möte som pågår i dagarna tre. Jag är så otroligt stolt över att få vara en del av organisationen Svenska Kyrkans Unga för det ger mig ett hopp för framtiden. Under helgen var det 120 personer totalt närvarande på mötet, 48 ombud, några observatörer, medlemmar i distriktsstyrelsen, ledare etc och det som gör det så speciellt är att ingen får vara medlem om den är över 30 år. Det betyder att över 100 personer i åldrarna 8-30 år gav upp tre dagar för att få vara med och bestämma över kommande verksamhetsår, välja styrelse, besluta om budget och massa annat, trots att de egentligen kunnat göra något helt annat. Ingen av deltagarna under helgen får betalt för att visa sitt engagemang utan allt är på frivillig basis.
   Det är här mitt påstående kommer in. Antingen är du föreningsmänniska eller så är det inte det. Jag satt och pratade med några vänner om hur personer i vår omgivning uppfattar vårt engagemang både i just Svenska Kyrkans Unga och på andra håll. Jag har alltid haft fullt i schemat med ideella uppdrag både inom ridsport, bilsport och kyrkan och jag har fått göra ganska svåra prioriteringar för att få tiden att räcka till, men det går verkligen inte att säga nej!
De jag pratade med berättade om vänner som hade svårt att förstå att man inte bara kan höra av sig samma dag som ett arrangemang eller möte är och säga att man inte har tid eller lust att dyka upp. Det funkar liksom inte i en ideell förening eller organisation. Många av oss upplevde samma sak, vi åker på möten och liknande med inställningen att nej, vi ska inte säga någonting men likväl så stiger vi in genom dörren hemma igen med massor av nya, spännande uppdrag. Det går liksom inte att säga nej!
   Att under tre dagar få ha umgåtts med likasinnade stärker verkligen. Att se andra runtomkring sig brinna för samma saker, vara engagerade och vilja jobba för att förbättra distriktet och organisationen ger mig en underbar känsla svår att beskriva. Jag lämnade ett soligt Söderhamn peppad att fortsätta driva organisationen framåt trots att jag inte längre är med i distriktsstyrelsen och att även fortsätta mitt ideella engagemang i en lång tid framöver!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar